.

Men jag har ingen aning vars jag ska börja. Jag förstår det inte ens själv.
Skillnaden på mitt liv, om man jämför med i höstas.
Där när kaoset hade börjat lite smått.
Oskyldig skulle nog vara ordet att beskriva mig själv med då.
Lugn och oskyldig, full fokus och välmående.
Mina dagar var fyllda av glädje och skratt.
Skolan gick bra.
Kär var jag också, åh. Jag mådde så jävla bra.
Även fast det var dåligt, så mådde jag så jävla bra ändå.
Det är så himla annurlunda nu. Vad hände? eller ah.
Ludvig dog och Gustav for till thailand förståss, men förutom det.
Hur kunde jag låta mig själv falla så långt? Längst ner på botten hamnade jag.
Och jag hade ingen aning hur jag skulle ta mig upp igen.
Dom räddade mig.
Petter lät mig inte sitta inne om dagarna.
Amanda spenderade jag nästan varje natt med.
Hon såg till att jag mådde bra och jag gjorde desamma för henne.
Åh Amanda. Min andra halva, hon är min guldklimp.
Linn har också varit till stor hjälp, och nu på senaste tiden har vi kommit väldigt nära.
Dom är så fina, och jag uppskattar dom så otroligt mycket.
Utan dom så hade jag fortfarande gått på medicinen, skippat skolan.
Legat hemma om dagarna och panikattackerna hade nog blivit en himla massa mer.
Visst, jag kan erkänna att det fanns gånger jag skippade skolan ändå.
Där när det var som värst. Januari, Februari och början av Mars.
Då varje natt när jag gick och la mig, önskade jag att jag slapp vakna på morgonen.
Dagarna var ändå meningslösa och förjävliga.
Gick runt med gråten längst upp i halsen och klarade knappt av att åka buss.
För alla, verkligen alla såg ut som Ludvig. Alla, överallt.
Dom värsta månaderna i hela mitt liv.
Men.
Det har blivit bättre nu.
Jag kan stå på mina egna ben igen, jag klarar av vardagen.
Och jag är faktskt lite stolt över mig själv.
Nog vet jag att det är en lång bit kvar och att saknaden alltid kommer finnas kvar.
Att Luddepuddepannkaka alltid kommer med mig, vars jag än går.
Att vissa dagar kommer bli riktigt dåliga.
Men jag vet också att jag kan klara mig igenom det.
För Ludvigs skull gör jag vad som helst.
Så även om hela allt är hektiskt och annurlunda just nu, så gör det inget.
Nu lever jag för honom också.
Och jag vet att han hjälper mig vandra genom livets gång.
På något knasigt vänster uppe från målnen.
Han finns här med mig. Alltid.
Min finaste.
Det löser sig.

Jag har aldrig träffat någon som gjort så stort intryck på mig som du, och helt ärligt så tror jag aldrig att jag kommer träffa någon som är finare än dig. Någon som lyssnar så bra som du, någon som försäkrar en om att allt kommer ordna sig och håller om en i världens goaste och tryggaste famn lika bra som du. Eller någon som förbättrar vardagen lika bra som du, någon som har lika bra berättelser och drömmar som du. För du är den finaste, omtänksammaste, ärligaste, pålitligaste, underbaraste och bästa vännen som jag haft. Ingen är så bra som du. För du är världens bästa.

För sju dagar sen så blev det 5 månader. Världen är så jävla orättvis.
Aldrig kommer jag att glömma bort dig, aldrig någonsin.



Det är fan obeskrivligt hur mycket jag saknar dig pudde, varje jävla dag.
Älskar dig finis.

Jag saknar din röst, och tryggheten du gav mig.

HEI

Inget toppar mitt födelsedagsfirande, så jääävla nice allt blev.
Åh shit alltså, den bästa kvällen på länge!! Tack som fan Linn som fick allt på plats och gav mig den bästa födelsedagskvällen igår också, du är fan underbart stumpan ♥ Pusspusspusspuss. Nu kan vi äntligen spåååååra!!1! Hahaha..

IMORGON BLIRE TILL ATT BOKA TATUERINGSTIDEN!
FICK LIKSOM DEN BÄSTA PRESENTEN NÅGONSIN, SHALALLA

♥ I love you, mina snyggisar

Fick med mig ett par jeans + två par shorts hem, väääldigtväldigt behövligt.
Var rea på hela cubus också, så jeansen blev mina för endast 140 riksdaler! Nieezpriez.
Och filmen! Åååh så fin den var, jävla lipfilm där på slutet. Åwh.

Imorgon blir det jobb och efter det far jag till Linnsan, lär bli niez.
Ska slänga in mer bilder från dagen alldeles strax, hihi

Nu börjar det faktiskt bli länge sen pannkaka, alldels alldeles för länge sen. Snart 5 hela månader.
Det är så jäkla orättvis, att just du av alla skulle behöva må sådär.
Världens finaste, det är du. Och varje dag saknar jag dig.
Min bästaste pannkaka. ♥

Har fikat, jobbat, lagat mat, varit på konsert, promenerat runt staden med Linnsan och igår efter jobbet blev jag bjuden på middag och en trevlig kväll/natt med några hos Emmas kille. Så hela veckan har varit riktigt mys. Har även planerat en heeeeel del inför sommaren, helt galet vad taggningen gått igång nu alltså!! Sen min födelsedag nästa helg, fan det går bra nu alltså. DET VAR PÅ TIDEN, whooop

Den här sommaren, ska jag leva för dig pannkaka. Jag ska ha dig i tanken på alla galna äventyr, jag ska berätta om dig och alla saker du lärde mig runt brasor på kvällarna. Jag ska "1-2-3-RAGGAAA" för din skull, jag ska springa tills benen inte orkar längre, jag ska tagga folk till massvis med awesome shit såsom du taggade mig, jag racea med kundvagnar och bowla migsjälv genom koner på en skateboard för din skull, jag ska dansa i regnet och välta bajamajor, jag ska köra "FREE HUGS" i sthlm med Linn och för din skull ska jag göra allt och lite till.

Med andra ord -Jag ska göra dig stolt gubben.

Jajajaaaaa, jag ska bli bättre på att blogga. Skyller på mobilen, helt omöjligt att komma ihåg datorn då man har internet på mobilen. Crazybaby vava. På tal om ingenting så ska jag snart till jobbet, faaaast först -POWENAP! Är helt död typ. Tur att man är ledig imorgon då!

TINA DIN GULLRUMPAAAAH: Jo jag ska flytta! Faast det är långt bort. Måste först gå ut gymnasiet, sen har jag planer på antingen åland, götet, uppsala eller något exotiskt land. Typ, spaninen kanske :) Kan hända att jag tar ett år och jobbar också innan jag flyttar, har ingen aning än. Det ända jag är säker på är att jag ska bort här ifrån iallafall. Puss på dig förresten, hihi! ♥

Så försvann våren lika fort som den kom, dummadumma snö.
Längtan tills jag flyttar är fan enorm, jävla snö.

Dom säger att jag är stark, men sanningen är att på insidan så är jag så jäkla skör och förstörd att jag inte ens är mig själv längre. Det är som att jag byggt upp en sköld för att skydda mig själv. En sköld som gör mig så kall och frånvarande. Men en sköld som får mig att klara av dagarna, bara inte som samma person längre. Men man gör vad man måste för att överleva.

Jag saknar dig gubben, och förlåt för att jag inte räckte till. 
Om jag bara visste. Finste du, det är så himla mycket jag vill säga till dig.
Hoppas du har hälsat alla från mig, knas ♥

-Ni har ingen aning, ingen jävla aning. Fan alltså, fyfan

Idag testade jag och Frida på ett Body-Balance pass efter vi vart på Body-Step med Mallan, är som en blandning med både yoga och pilates. (Body-Balance alltså) Rätt nice! Imorgon blir det Body-Pump, sommarN here we cooome

Kan även medela er om att jag slutat äta sötsaker och nu tar hela 7 kilo på hantlarna!
Nästan så man kan tro att jag går på anabola såsom mina biceps ser ut.
HIHIH PUSS

I måndags förberedde vi rätt mycket inför gårdagen. Jag, Madde och Emma pocherade vaktelägg, vilket betyder att man kokar ägg utan skal! Det var intressant att få jobba med vaktelägg också, eftersom dom är så himla små -dessutom så kostar ett ägg kring 15kr. Wosch liksom!

Aya, sen igår så flög Gustav Trägårdh upp hit från det goa götet vars han bor för att laga mat med oss. Fyfan så jag lärde mig saker och herre vad härlig dialekt han hade! GÖTEBORSKA OMNOMNOM. Hehe, hela kvällen var riktigt kul och innan vi for hem lyckades jag och Mallan få en bild med honom, rätt fränt. Jag Mallan och snubben som vann årets kock 2010 liksom! Whopwhop.

Sen har jag ju fikat med mina brudar som vanligt också.
HEheh äreeee gofikaaaa!?!? Funny.

Jag klarar inte av det längre.

Dom visade mig den här snubben för någon helg sen hos Agge, och daaamn.
Fast blev nog mest imponerad efter 7:55, helt sjukt.
Vilken jävla snubbe alltså.

Enkel att förstå sig på, snabb, bra kamera och stooor ville jag ha den! Var dock helt inställd på en Iphone 4s först, men fan. Kolla bigmama där nere till vänster alltsåå!


Vänster: Samsung Galaxy Note, höger: Iphone 4s.
OMNOMNOMNOM

Nog fan kommer dessa plagg sitta fint till sommareeen!
Väntar dock med att beställa tills fredag, för att se om skorna jag kikat på ett bra tag nu fortfarande inte fått in min storlek + lönen då förståsss.


Ayaaaa nu ska jag ut och leka med ett par fräna pojkar, ha deeee

Jag måste ringa din mamma någon dag. Sen fara förbi dig med Robban och Petter, kanske våga mig på att läsa några rader i din dagbok som du hade. Fast det är jag nog inte redo för än och det känns så himla privat. Liksom, det var din dagbok som du skrev i när du mådde som värst. Ditt och inte mitt. Vet att dom läste en av sidorna på begravningen och jag blev så himla ledsen, för såsom du skrev då var en helt annan Ludvig än den fina och underbara personen du verkligen var. Knappt så jag vågar putta bort tankarna om att du kanske kommer tillbaka för att fundera över vad jag vill ha kvar från dig. Fast det blir nog din marinblåa kofta, eller den grå eller den röda. Dom som du alltid lånade mig. Åhfy, det blir alltid så tugnt när jag klurar på vad jag vill ha kvar från dig, fanns det något du hade velat att jag skulle ha? Huva. Jag vill inte tänka så. Men jag måste, jag kan inte sitta här och låtsas som att allt kommer bli bra igen. Jag måste ta tag i det hela -men jag vill inte. Jag vågar inte. Inte utan dig.

Jag saknar att prata om ingentning i flera timmar med dig. Och jag saknar hur glad jag blev av dig, hur jag inte kunde sluta skratta och må bra alla gånger jag var med dig. Att bara må bra överhuvudtaget saknar jag. Sen hur du fick mig att orka skolan då jag inte ville och hur du alltid var så posetiv, det fanns alltid något bra med allt dåligt enligt dig. Åhvafan. Du var verkligen världens bästa, och du hjälpte mig igenom så många olika saker. -Det går inte ens att beskriva hur mycket jag önskar att jag hade räckt till.

Lite mer än tre månader har det gått nu, sen du somnade in.
Och saknaden är obeskrivlig, älskade du.

Både fredag och lördag blev riktigt mys, laddar upp alla bilderna imorgon från det åså.
Nu myser jag ner mig i sängen och slår igång finfin musik.

Sov gott allesammaaaans. -Bon Iver – For Emma, Forever Ago

Äääntligen är det helg!
Ska alldeles strax fara iväg till alko med en härligt bunt, sen ikväll firar vi Linnsan som fyllde 18bast i måndags! WHOPWHOP. På lööördag blir det 10-17:30 passet också, så blir nog en rätt lugn kväll för mig idag. Som vanligt ;);););););) Heheh

AYAAAA, ni får ha deeeet. Pusspusspuss

Hur slutade det dåå?
Ah men det var så att vi hittade en liten väg som såg så spännande ut. Självklart körde vi in på den och upptäckte rätt snabbt att det var ett skoterspår som bilen grävt ner sig i. Åååh så fail, det högra däcket där fram var nere under snön och det vänstra där bak var i luften.

Men ett äventyr fick vi iallafall!

Jag vill inte vara kvar här längre.
Runt alla människor som har så jävla sjuka värderingar.
Bara bråkar över sånna små jävla äckliga saker hela tiden, det är helt sjukt.
Och jag blir så jäävla sur. För det är så många fina personer som har gått bort på sistone.
Alldeles för många som tagit sitt liv för att världen vi lever i är så jävla sjuk.
Så borde vi inte visa för varandra hur viktiga och älskade alla är?
Åh det är så fel. Världen är så jävla sjuk, och jag orkar inte vara runt all jävla skit nå mer.
Bort från er vill jag. Låångt långt bort.

Ni äcklar mig.
Era värderingar äcklar mig.
Ursh.

Riktigt finfin musik det där.
Mums.

Idag följde jag, Emma och Olle med Madde som hade en bokad tid på brud- och balklännings affären som rätt nyligt öppnat här i stan. Var meningen att jag bara skulle kika ifall det fanns något, då det var hon som hade bokat tiden liksom. Men det slutade med mig och massvis med klänningar i provhytten haha.. Hittade dock några som satt helt perfekt, eller ah, lite långa var dom men lär ju inte direkt gå barfotaaa.

Fast åh herre. Jag, i en stor pluffsig såndär glittrig klänning? Wosch alltså..
Huuuur ska detta gå va.

Förut var jag alltid rädd för kyrkogårdar, bara tanken av dom gjorde mig rädd och gav mig obehag.
Jag vet inte varför det var så, varför jag blev så rädd. Kanske har något att göra med alla skräckfilmer jag sett, då läskiga saker alltid händer på just kyrkogårdar. Och efter du dog, då blev jag riktigt rädd för att jag inte skulle våga hälsa på dig, även fast du ligger begravd bara någon kilometer ifrån mig.

Men som tur är. Så är det inte alls läskigt längre, det enda jobbiga är att stå där och veta. Veta att världens finaste ligger begravd i en kista under marken, att jag aldrig någonsin kommer att få träffa dig och att du bara hann leva 17 och ett halvt år. Inte ens 18 år hann du bli. Men det är inte läskigt iallafall, bara jobbigt. Riktigt jävla jobbigt. Fast ändå skönt, att du är så nära. Liksom inte ens 10minuter bort ifall jag joggar. Kan inte ens föreställa mig hur det hade varit ifall jag inte hade kunnat hälsa på dig så ofta. Hur mycket jobbigare det hade blivit.

Om 5 dagar så har du varit en ängel i tre hela månader. Och det går inte en dag utan att jag saknar dig, utan att jag funderar på hur det hade varit ifall vi kom och hälsade på dig tidigare. Ifall du fortfarande hade varit här, eller ifall du bara hade försvunnit ännu tidigare. Även fast dom sa att anledningen till att du bad oss komma dit var för att du ville träffa oss en sista gång innan du tog ditt liv, ta farväl och göra dig redo. Men ändå liksom. Hur hade det varit, ifall dom hade hittat dig några minuter tidigare? Hur allt hade varit ifall det som inte fick hända, faktiskt aldrig hände?

Kom tillbaka, finaste och älskade du.

Kliver upp tidigt idag, inte för att jag gillar tidiga morgonar på helgen.
Men för att jobb från 8:30-15:30 står på schemat! Whopwhop.

Seeyah!

-Nothing.

Nothing slowly clotting my arteries. Nothing slowly numbing my soul. Cought by nothing, saying nothing, nothingness becomes me. When I am nothing they will say, surprised, in the way that they are forever surpriced, 'But there was nothing the matter with her.

Varje kväll när jag tar bussen hem från jobbet, eller går till Amanda.
Då lyssnar jag alltid på min spellista med alla dom fina låtarna medans jag kollar upp på stjärnorna i himlen och tänker på dig. För jag vet att du finns där, bland alla miljontals stjärnor. Och jag vet att du lyser starkast av dom alla också. För du är den där just brevid månen, den som är så stark att den lyser även innan natten kommer. Då det bara är den och månen som syns. Det är du. Det är min Ludvig. Starkast av dom alla.

Jag saknar dig gubben.

-Vars försvann dom? Vars förvann du? Och varför trodde jag att det inte skulle bli såhär.
Åthelvete med det, som vanligt.

Belönade mig själv med ett par skor igår, yepyep! Ett par vinröda converse blev det -yummie.
Och jaaa jag vet att jag redan har många skor. Men, dom här behövde jag! Sådeså.
Och man måste ju fira att Rihanna kommer till peace också liksom! HIHIHi

Om aaallt går som planerat så far jag först till Peace&Love i början av sommaren med mina pojkar och festar loss 5 nätter nere i Borlänge! Bil eller tåg vette tusan faktiskt, men blir nog awesome hur som helst!





Då vi kommer hem från Borlänge så blir det till att jobbajobbajobba! Kan ju inte leva loppan utan pengar liksom. Hehe, kanske far till trästocks med brudarna också för att spendera några party nätter nere i inavellandet!



Seeen, några dagar efter att jag har kommit hem från trästocks så flyger jag och Petter ner till Belgien! Och vaaad kan vi tänka oss göra där om inte att fara till Tomorrowlaaaand festivalen! Fucking awesomeness på det alltså. Woschfyochmums vilket litet äventyr!






Men äventyren slutar inte där minsann. För veckan när skolan börjar, flyger jag iväg igen! Den gången blir det ner till El Stockholmo med Linnsan för att se Coldplay spela live på Stockholm Stadion. Blir även att vi stannar över helgen för att uppleva storstadens nattliv. Heeelt ok!




Och sist men inte minst, Afrikaaaa! Mitt och Jullans projektarbete för skolan. Att fara och volontärarbeta tre veckor nere i Ghana. Fast det är först februari nästa år, så efter sommaren blir det att jobba så mycket som möjligt för min del! Ååååh så jag längtar.



Så även fast det här året började på det hemskaste, läskigaste och jobbigaste sättet någonsin så känns det ändå som att inte hela året kommer förbli likadant. Och det går inte ens att beskriva hur skönt det är, att veta att jag har så himla mycket kul som väntar mig.

Födelsedagsfest, klassfest, naket, slagsmål (fan helt crazy, flygande löshår åallt), massvis med dans och gammal musik, striptease, roadtrip till ingenstans, mysiga fikor, filmkväll med Linnsan, solsken, jobb, Luleå och mys med mitt saknade pucko.







Dääär har ni några bilder från när vi firade Forre, har nog aldrig sett någon bli så glad över att få ett flak öl och en brödrost i födelsedagspresent förut. Haha! For hem rätt tidigt också, jag och Amanda. Precis innan hela lägenheten blev nerspydd tydligen, timiiing!




Så var det ju klassfest också! Med typ, halva? klassen kanske.  Amanda fick stå för fotandet och kul hade vi även fast vi var så få. Vi hann med en hel del också faktiskt. Såsom gomat och särsång på rönkan, slaggis, naket frieri, maaaassvis med rumpor och mycket mer. HIhi.

Sen har jag faktiskt inga bilder från något annat.
Men lovet har varit mys iallafall, hann jobba en hel del också så det var riktigt nice!

Bjuder på en såndär dagens-outfit bild som alla fräna bloggare gör, bara för att jag också är rätt frän!!1! Haha nämen seriöst. Nu far jag iväg mot Linnsan och myser, puss på eeeer

Bilder från inavellandet och helgen får ni någon annan gång förresten. I promise!

Faar iväg mot jobbet nu, senare ikväll blir det släktmiddag hos Petter och efter det parteeeh!
WHOPWHOPWWHOOPWHOP!!1!1!!!!!!